tisdag 27 april 2010

HEJDÅ VALPO


Nu har jag lämnat Valparaiso, Chile och Latinamerika för den här gången. Men jag kommer snart tillbaka.
Jag lovar.
/Linn


torsdag 22 april 2010

ADDICTED TO COLOURS


Hjärtat fylls, jag blir alldeles varm och vet inte vart jag ska ta vägen. Den starkt målade husväggen framför mig är så fin att det värker. En vitamininjektion rakt in i ådrorna.
Jo, den rätta nyansen, den galnaste färgkombinationen och de perfekta flagorna gör mig hög.
Att gå runt och titta på hus och färger är bland det bästa jag vet. Och i Valparaiso är det som att ständigt ha en godisaffär runt hörnet.
/Linn





Jag älskar de skuggmönster som skapas av virrvarret av elledningar.















Hare Krishnas restaurang i Valparaiso. Blir lite sugen på att måla listerna i Majorna i denna kulören...

Kiosk och sjukstuga vid stranden San Mateo

måndag 19 april 2010

TALCA 45 DAGAR EFTER JORDBÄVNINGEN



Jag vaknar av att våningssängen ruskar om mig. Och nej, det är inte Susana i sängen ovanför som har rört sig utan det är verkligen ett efterskalv. Men på några sekunder är det över.
Effekterna av den stora jordbävningen den 27 februari är i allra högsta grad påtagliga. Inte bara de hundratals efterskalven utan konsekvenserna av all hur all förstörelse påverkar människors liv. Talca är en av de värst drabbade städerna i Chile när det gäller bebyggelsen. Mer än 1400 hus är såpass raserade att de inte går att bo i. Åttio procent av alla fina gamla byggnader i stan är förstörda. Längs gatorna ligger högar med rasmassor. Huvudgatan i centrum var en livlig affärsgata, men majoriteten av butikerna finns inte längre. Hela stan har kastats om. På raserade väggar står de nya dresserna skrivna. Men långt ifrån alla har råd att starta upp igen. Sommarlovet har utökats med mer än en månad och fortfarande är det 18 000 elever som inte kunnat börja skolan.

Jag och min spanska vän Mapi har kommit i kontakt med tyska men Talca-baserade mäklarfirman Vivest Group som har dragit igång ett eget hjälpprojekt. De samlar in pengar från Europa och bygger hus åt de mest drabbade familjerna. Deras största problem är svårigheten i att få tag på snickare. Efterfrågan är enorm vilket gör att tillgängligheten är mycket låg och att arvodena stigit i höjden. Snickarna ser helt enkelt sin chans att jobba där de får mest pengar. Och byggmaterialen tar snabbt slut. Det en kamp mot klockan, att hinna hjälpa så många som möjligt innan regnen och vinterkylan kommer. Många av de förstörda husen är byggda av adobe, obränt tegel, som löses upp vid regn.
David, Christoph och Betty åkte runt till några av byarna runt omkring Talca och delade ut plastskynken så att familjerna skulle kunna täcka sina saker som står utomhus och skydda tälten de tillfälligt bor i. På många ställen var de den första typen av hjälpinsats som kommit. Byborna hade varken sett till Röda Korset eller annan organisation eller någon från kommunen.
En dag hängde jag och Mapi med och hjälpte barnen i familjen Berrios att måla deras nya hus. En annan dag lade vi tak på ett hus på landet.

Vi bodde hos CouchSurfaren Susana. Jättegullig tjej som jobbar som socialarbetare. Hon öppnade upp sitt hem för oss under våra dagar i Talca och blev snabbt en ny vän. Varje kväll samlades grannarna på gatan utanför för att be, prata, sjunga, äta tortillas och dricka kaffe framför en brasa. Nunna, gitarr, bibel och nattvard. Jag och Mapi fick välkomstapplåder.
Systern till nunnan förklarar för mig varför hon kommer hit varje kväll.
- Vi samlas för att hämta styrka från varandra så att vi kan hantera rädslan.
Det positiva som många nämner är att katastrofen fört människor närmre varandra. Det finns mycket solidaritet och omtanke och grannar som bott sida vid sida i 30 år utan att knappt hälsa har nu fått kontakt med varandra.
/Linn


Grannarna på Pasaje Jerusalem, Talca

Syskonen Berrios framför sitt nya hus. I bakgrunden syns rester av det hus som de hade bott i hela sitt liv.





Jag och Mapi lägger tak

David i Vivest Group hjälper till att bygga ett hus åt en drabbad familj.

Taket på Fransisco och Maria Elena har rasat vilket gör huset mycket farligt att bo i. De första 42 dagarna tältade de på gatan utanför huset. Nu har de slagit upp ett större tält på den öppna innegården. De hoppas på att få ett nytt litet hus av kommunen och bidrag till att restaurera.




tisdag 6 april 2010

MONEDITAS PA´L JUDAS



Förväntningarna är höga bland den samlade folkmassan. Alla har blickarna riktade mot den fågelskrämsliknande dockan som är upphängd mellan några ledningar. Någon har valt att ge en känga åt Chiles nytillträdda högerpresident Piñera och klätt dockan I en valkampanjtshirt med hans namn.
Så tänds den bensinindränkta dockan på och förvandlas till ett eldsmoln som i hög fart kränger över våra huvuden. Spraket från armar och ben som lossnar blandas med förtjusta rop och suggestiv livemusik. Barnen, och en och annan vuxen karl, är ivriga på att få rusa fram och leta efter nedfallande mynt. För det är det det hela går ut på. Dockan symboliserar Judas och är fylld med småmynt som barnen samlat in under veckan. Bränningen på påskhelgens söndag är som en hämnd för Judas giriga svek mot Jesus.

I alla stadsdelar runt om i Valparaiso samlas grannarna för att fira denna religiösa traditionen som kallas Quema de Judas. Vid den andra queman vi går till är stämningen riktigt familjär. En äldre kvinna går runt och delar ut små platskoppar med vin till den som vill ha. Barnen får ballonger med små paket med chokladägg och innan bränningen läses ett testimonio upp. Alla läser Fader Vår tillsammans och sedan är det dags för skämtsamma hälsningar till de mest välkända profilerna i kvarteret.

Jag har kommit in i mitt gamla liv här igen och tycker tiden går alldeles för fort. Dagarna fylls av caféhäng, jobb och promenader bland kullarna. På kvällarna har det bland annat varit gemensamma middagar i kollektivet, barhäng, cumbiadansande till fem på morgonen, grillfest och välgörenhetsfestival.
/Linn

Som avslutning på en välgörenhetsfestival var det ett litet karnevalståg med musiker och dansare som gestaltade berättelsen om quemas de judas.



Pamela, som jag hyr av och bor med

Street style

Street style

Valparaiso

Passagen där jag bor

Middag med de andra i kollektivet

Ljugarbänk á la Valparaiso