Jag vaknar av att våningssängen ruskar om mig. Och nej, det är inte Susana i sängen ovanför som har rört sig utan det är verkligen ett efterskalv. Men på några sekunder är det över.
Effekterna av den stora jordbävningen den 27 februari är i allra högsta grad påtagliga. Inte bara de hundratals efterskalven utan konsekvenserna av all hur all förstörelse påverkar människors liv. Talca är en av de värst drabbade städerna i Chile när det gäller bebyggelsen. Mer än 1400 hus är såpass raserade att de inte går att bo i. Åttio procent av alla fina gamla byggnader i stan är förstörda. Längs gatorna ligger högar med rasmassor. Huvudgatan i centrum var en livlig affärsgata, men majoriteten av butikerna finns inte längre. Hela stan har kastats om. På raserade väggar står de nya dresserna skrivna. Men långt ifrån alla har råd att starta upp igen. Sommarlovet har utökats med mer än en månad och fortfarande är det 18 000 elever som inte kunnat börja skolan.
Jag och min spanska vän Mapi har kommit i kontakt med tyska men Talca-baserade mäklarfirman Vivest Group som har dragit igång ett eget hjälpprojekt. De samlar in pengar från Europa och bygger hus åt de mest drabbade familjerna. Deras största problem är svårigheten i att få tag på snickare. Efterfrågan är enorm vilket gör att tillgängligheten är mycket låg och att arvodena stigit i höjden. Snickarna ser helt enkelt sin chans att jobba där de får mest pengar. Och byggmaterialen tar snabbt slut. Det en kamp mot klockan, att hinna hjälpa så många som möjligt innan regnen och vinterkylan kommer. Många av de förstörda husen är byggda av adobe, obränt tegel, som löses upp vid regn.
David, Christoph och Betty åkte runt till några av byarna runt omkring Talca och delade ut plastskynken så att familjerna skulle kunna täcka sina saker som står utomhus och skydda tälten de tillfälligt bor i. På många ställen var de den första typen av hjälpinsats som kommit. Byborna hade varken sett till Röda Korset eller annan organisation eller någon från kommunen.
En dag hängde jag och Mapi med och hjälpte barnen i familjen Berrios att måla deras nya hus. En annan dag lade vi tak på ett hus på landet.
Vi bodde hos CouchSurfaren Susana. Jättegullig tjej som jobbar som socialarbetare. Hon öppnade upp sitt hem för oss under våra dagar i Talca och blev snabbt en ny vän. Varje kväll samlades grannarna på gatan utanför för att be, prata, sjunga, äta tortillas och dricka kaffe framför en brasa. Nunna, gitarr, bibel och nattvard. Jag och Mapi fick välkomstapplåder.
Systern till nunnan förklarar för mig varför hon kommer hit varje kväll.
- Vi samlas för att hämta styrka från varandra så att vi kan hantera rädslan.
Det positiva som många nämner är att katastrofen fört människor närmre varandra. Det finns mycket solidaritet och omtanke och grannar som bott sida vid sida i 30 år utan att knappt hälsa har nu fått kontakt med varandra.
/Linn
Grannarna på Pasaje Jerusalem, Talca
Syskonen Berrios framför sitt nya hus. I bakgrunden syns rester av det hus som de hade bott i hela sitt liv.
Jag och Mapi lägger tak
David i Vivest Group hjälper till att bygga ett hus åt en drabbad familj.
Taket på Fransisco och Maria Elena har rasat vilket gör huset mycket farligt att bo i. De första 42 dagarna tältade de på gatan utanför huset. Nu har de slagit upp ett större tält på den öppna innegården. De hoppas på att få ett nytt litet hus av kommunen och bidrag till att restaurera.
