Kyparen ställer ner en rykande het minigrill på bordet. Ovanför de glödande kolen fräser det om revbensspjäll, kycklingklubbor, korvar och kotletter. Till Cinzano kommer man inte bara för att dela på en stor grilltallrik och dricka stans bästa pisco sour utan framför allt för att underhållas av husbandet som varit en del av restaurangen i flera decennier. Medlemmarna är rikskända och fyller lokalen kväll efter kväll. Nu för tiden turas de om att uppträda. I kväll är det Chiles svar på Lill-Babs som står på scenen. Hon har en imponerande pondus och lägger stor passion i vartenda ord hon sjunger. Vid sin sida har hon en man på keyboard som är minst 80 år gammal men det stålgrå håret har samma perfekta pomadavaxade vågor som det alltid haft.
Bland sällskapen går en man med ljus linnekavaj och hästsvans som försöker sälja sin egen diktsamling. Men ingen har riktigt tid med honom just nu. Man har fullt upp med att sjunga med i tangoklassikerna och de romantiska boleroballaderna.
De ömma känslorna för Chile fyller mig. Den där passionen och hängivelsen som alltid finns med på ett hörn. Att ta sitt eget välbefinnande på största allvar. För stunden existerar inget annat än att man själv och de andra runt bordet ska må riktigt riktigt bra. Pasarlo bien helt enkelt.
Den här nattvardsbilden med Marilyn Monroe och gänget skulle jag inte ha något emot att ta med mig hem...
Jag och pappa åker Valparaisos svar på spårvagn, trolley.
En dag tog åkte vi på cykelutflykt till vindistriket i Casablancadalen.
Lite vinprovning.
På denna vingården var det Merlot och Syrah bland rödvinen men om ni vill testa en unik chilensk druva, prova en Carménère.
Pappa på marinmuseum.
Jag hade fullt upp med att passa på att ta med mina föräldrar till alla restauranger jag spanat in och att visa dem alla mina älskade favoritväggar.
Jag älskar att alla caféer och barer är så personligt och mysigt inredda.
Minikarnevalståg med marionettdocksgruppen Sueños de maché.
Grillspett någon?
Hej så länge! Idag åker jag så långt söderut man kan komma på den här kontinenten. En veckas äventyr i Patagonien!
haha, man kan verkligen se att på bilden pappa att mamma sa till honom efter de första två korten att han såg för sur ut och hur du tittar upp på honom för att kolla hans min. och sen hans försök till att se lite muntrare ut.
SvaraRaderamysiga cafeer