SÄLLSKAP PÅ BÄNKEN

Just när jag behövde det som mest. Ett tecken från livet själv om att man aldrig vet vad som ska hända. Och att det är det som är själva tjusningen.

Sjuk hela veckan och hållit mig hemma för att försöka bli bättre. Till slut får jag nog. Måste måste gå ut och titta på vackra Valparaiso, få lite nya intryck, titta på folk. Jag går till utsiktsplatsen Paseo Atkinson. Sätter mig på en bänk. Tittar på gatuhundarna som med stora leenden springer runt och brottar ner varandra. På de turistande Santiagoborna som är lätta att urskilja från Valpoborna. De från huvudstaden är antingen lite trendigare och coolare eller mer elegant klädda. I Valparaiso är det bohemisk hippie eller avslappnat kaxigt street som gäller.

Så sätter sig ett ungt par bredvid mig. De ser europeiska ut men väldigt solbrända. Efter några minuter frågar de om jag vill ha vin. Först tänker jag säga nej. Det är väl första impulsen på nåt sätt. Men så tänker jag: Äsch, varför inte? Det blir en trevlig pratstund. De är fransmän men bor på Tahiti. Det slår mig att jag aldrig träffat nån därifrån, eller ens från Polynesien. Han jobbar som dykinstruktör där. De packar upp en bit ost som de äter med en bit bröd. Fyller på plastglasen med rödvin. Vi tittar på solnedgången och på hur Valparaiso övergår till sitt nattliga tillstånd med alla ljus som glittrar i mörkret. Lika magiskt varje gång. En smyckesförsäljare kommer förbi och skämtar. Och som alla andra blandar han ihop Sverige med Schweiz. (Suecia och Suiza på spanska) ”Är du från landet med ost och klockor eller från landet som delar ut Nobelpriset?”

En bit ifrån står en pojke i tolvårsåldern som är uppklädd i stor röd fluga och hög svart hatt. Han övar på några trolleritrick. Ser väldigt nervös ut. Jag får för mig att han snart, för första gången, ska in på turistcaféet intill och uppträda.

När jag senare lämnar utsiktsplatsen är det med lite lättare steg. Jag har återfått nån slags inspiration och ler för mig själv över hur fina ögonblick man kan få uppleva om man bara är öppen för det. Min reslust har väckts igen, och jag börjar drömma om kommande resmål. Men innan dess ska jag upptäcka mer av Chile. Flera nya äventyr på gång. Den som följer bloggen får följa med...

/Linn