Rubí har tröttnat på de andra gamlingarna på äldreboendet. Hon har inga släktingar som är i livet och hon fick aldrig några barn. Det som förgyller hennes dagar är när hon får komma ut på gatan utanför. Här sitter hon på en stol och betraktar omvärlden. Visst är det skönt när solen värmer de bleka rynkiga kinderna men helst av allt vill hon ju att någon ska stanna och prata. Hon sitter på ett bra ställe för turisterna som passerar här under en dag är många.
Näste man som stannar till är en amerikan som berättar att han har seglat runt bland världens hamnar under tre års tid nu. Han berömmer hennes vackra stad och Rubí berättar som hon alltid gör att hennes pappa var från London. Den amerikanska frun står en bit bort och är inte lika road över att hennes make hela tiden ska stanna och prata med "the locals". Hennes leende är ansträngt men proffstrevligt när hon blir presenterad för Rubí. De går vidare med ett "lovely to meet you". Rubí sitter kvar. Tittar på grannen som spolar gatan ren från urin från gatuhundar och nattens förbipasserande festprissar. Känner lukten från grillen som tänts på andra sidan det blå staketet. Där borta kommer två japaner. Rubí rättar till det rosa hucklet och ler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar