Så var det dags att än en gång packa ryggsäcken och ge sig ut på äventyr. Tusen tankar i huvudet. Lika förväntansfull som nervös. Men du är väl van? Säger folk. Det hjälper inte. När avresedagen närmar sig känns det alltid likadant. Allt lika svårt att packa rätt saker. Alltid ett visst tvivel på vad jag egentligen gett mig in på, sentimentalitet över det och de man lämnar hemma och känslan av att inte riktigt vara klar. För det blir man ju aldrig. Redo till hundra procent alltså.
Men jag gör som jag brukar. Kastar mig ut och litar på att mycket av nerverna och ångesten kommer försvinna redan någonstans över Atlanten. Det kan räcka med ett litet möte med en annan resenär på flygplanet för att lyckokänslorna ska skölja över mig och få mig övertygad om att jag är på rätt spår.
Denna resa kommer börja med en känslomässig rivstart. Min första destination är nämligen Maracaibo i Venezuela. Mer än åtta år senare ska jag tillbaka till den där kokheta, platta, stora och ganska fula oljestaden där jag bodde ett år som 17-årig utbytesstudent. Här mötte jag Latinamerika för första gången, och har sedan dess inte kunnat släppa taget. Fyra resor till har det blivit genom åren. Ecuador, Peru, Bolivia, Chile, Argentina, Guatemala, Mexico, Belize. Men inte varit tillbaka i Venezuela igen. Förrän nu... Imorgon är det dags!
/Linn
Vid den röda pluppen, i Maracaibo, börjar min resa.
Det var då. I juli 2002 tog jag examen från sista året på venezolanskt gymnasium.
Haha, jag lyckades :) Bra start. Ska bli kul att följa bloggen
SvaraRadera