La Paz. Staden på 3 500 meters höjd över havet. Centrum ligger längst ner i en trång ravin och stadens olika områden letar sig upp längs med kullar och platåer. Befinner man sig längst upp på ravinen har man snöbeklädda berg i fjärran och miljonstaden under fötterna. Flygplatsen på 4 000 meter är världens högsta. Resan längs med serpentinvägarna ner till La Paz centrum bjuder på mäktiga vyer.
Vi kom fram klockan tre på natten till onsdagen och redan klockan nio på torsdagsmorgonen åkte vi till området El Alto som är La Paz fattigaste stadsdel belägen på stadens högsta platå. Omradet vaxer snabbt och dar bor de flesta som flyttar in från landsbygden. Här ligger spinneriet Coproca där man gör garn av alpackaull. Coproca är ett kooperativ och ägs av 1 500 bolivianska familjer på högplatåerna som föder upp alpackor. Det var en omställning att trilla rakt in på en boliviansk arbetsplats. Till Coproca kommer hantverkare, mest kvinnor för att hämta garn och sedan virka och sticka beställningar på kläder i sina hem.
Vi fick ett varmt mottagande från kvinnorna. Alla ville prata och visa bilder på sina barn och bjöd hem oss till deras familjer. Coprocas idé, att hantverkarna tar med sig garn och beställningar hem, gör att kvinnorna kan kombinera sitt jobb med hemarbete. Man gör främst kläder åt utländska företag, exempelvis majornabaserade Knätofs som vi skriver om. Men de gör också en viktig insats i arbetet med att bevara ett hantverk som har flera tusen år på nacken från bolivias andinska kulturer. I Coprocas egna kollektion ser man tydligt hur färger och mönster från högplatåns färgstarka folklore går igen.
De små och larmiga gatorna i La Paz myllrar av bolivianos i alla färger och skruder. Från kvinnor i traditionell folklore med stora vida kjolar och hatt, till hippa ungdomar, buinsessfolk och backpackers. Alla möts de på juicebaren eller i mikron. Mikros är minibussar som drivs privat. För en boliviano blir man körd till valfri destination.
Våra två dagar i frukternas och färgernas stad har gått fort. Och vi är starkt påverkade av den höga höjden. Man känner sig konstant trött och dåsig. Nästa mål är staden Oruro och den stora årliga karnevalen där. Sydamerikas största efter Rio.
De små och larmiga gatorna i La Paz myllrar av bolivianos i alla färger och skruder. Från kvinnor i traditionell folklore med stora vida kjolar och hatt, till hippa ungdomar, buinsessfolk och backpackers. Alla möts de på juicebaren eller i mikron. Mikros är minibussar som drivs privat. För en boliviano blir man körd till valfri destination.
Våra två dagar i frukternas och färgernas stad har gått fort. Och vi är starkt påverkade av den höga höjden. Man känner sig konstant trött och dåsig. Nästa mål är staden Oruro och den stora årliga karnevalen där. Sydamerikas största efter Rio.
/Hanna
Kvinnorna på Coproca tittade faschinerat på bilderna av sig själva och ville att Linn skulle skicka några kopior.
För Damena tar det ca en vecka att sticka en sjal till Coproca.
-Lleveme a Suecia! Rufina frågade om Hanna inte kunde ta med henne till Sverige.
Vi åt meze med två libaneser. Det var den godaste libanesiska maten Hanna någonsin ätit. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar